PSL fortsätter att summera året och nu är det stil och yta som står i fokus. Vi har träffat världens enda modedoktor för ett saftigt samtal om musikmodet, året som gått och det ihärdiga 90-talet.
Vem har klätt sig bäst? Vem har varit mest on-trend? Vad vill vi se mer av i 2015? Frågorna är många. Philip Warkander var den första i världen att disputera i modevetenskap, och än så länge är han också den enda. PSL har träffat honom för att reda ut begreppen.
Halloj Philip! Du är världens enda Dr. Fashion och hänger mycket i modets huvudstad Paris. Kan du förklara varför alla killar där, år 2014, fortfarande har stilen jag-är-sjätte-medlemmen-i-The-Strokes?
– Den här idén om att Paris är modets huvudstad har egentligen inget att göra med de som bor där och deras stilpreferenser. Det har en historisk förklaring i och med att Paris under 1800-talet var världens mest moderna och urbaniserade stad, och att mode som kapitalistiskt system föddes där. På många sätt är Paris idag en av de mest omoderna städer du kan tänka dig, åtminstone en av de mest ickesamtida. Strokes-stilen är ett tecken på det.
Jag kan dock tycka att det är ganska snyggt ibland.
– Det är snyggt men det är fascinerande hur extremt osynkat Paris kan kännas med samtiden. Särskilt om man som jag pendlar mellan Paris och Stockholm, som känns mer on-trend.
Men är det verkligen så? Svenskar gillar väldigt mycket att poängtera hur trendiga och välklädda vi är i Sverige jämfört med resten av världen.
– Det är alltid farligt att generalisera men…
Att döma ut alla generaliseringar som farliga är också en generalisering.
– Åh, var inte så meta! Dessutom är det jag som är experten såtteh…
Ja, förlåt. Fortsätt!
– Om man ska generalisera så är nationalitet ett trubbigt verktyg. Profession och livsstil utgör ett bättre sammanhållande kit än nationalitet. Talar man om att svenskar är välklädda handlar det ju bara om en viss typ av svenskar. Men med den invändningen skulle jag nog vilja säga att det finns en stilmedvetenhet hos många svenskar. En stilmedvetenhet som jag känner av för att jag rör mig mellan platser. Jag kan ofta känna igen svenskar i utlandet just för att de har en särskild relation till stil.
Artister använder stil i nästan lika stor utsträckning som sin musik när det gäller identitetsbygge. Och modeskapare älskar när coola artister bär deras kläder. Vad kan man säga om relationen musik och mode?
– Rent allmänt kan man säga att det finns starka band mellan kreativa industrier som mode, musik men också film. Jag tänker på musikvideon exempelvis. Film, musik och mode har inte bara att de är kreativa industrier gemensamt, de är även visuella kulturer. På så vis är alla de här tre uttrycken intresserade av eller kretsar kring ytan. Att kommunicera saker och ting via just ytan gör att blir estetiken blir väldigt central. Det är inte någonting som är nytt för de tre utan något som korsbefruktar dem, vilket ju musikvideon är ett exempel på.
Vilken artist har klätt sig bäst i år?
– Robyn är ju väldigt bra på att göra samtid. Just via sina samarbeten med make up-artisten Linda Öhrström och stylisten Naomi Itkes är Robyn väldigt präglad av sin närhet till folk inom mode. Även om det visuella är väldigt välgjort och väldigt tight så är resultatet av samarbetena inte direkt överraskande utan känns ganska väntat. Det är inte så att man ser på Robyn och tänker ”wow vad händer där? Vad innovativt.”
Slutar man överraskas för att man förväntar sig att bli överraskad i fallet Robyn?
– Ja. Det hade ju varit mer överraskande om hon hade kommit i en småländsk folkdräkt. Robyn i sig är så förknippad med samtiden eftersom hon hela tiden jobbar med andra som tolkar samtiden på samma sätt. Välgjort, snyggt och tight men förhållandevis väntat.
Det känns som att många artister i Sverige är såpass coola, snygga och välklädda att ingen riktigt sticker ut?
– Ja, men vad hemskt om jag skulle säga att det finns fula artister… Ska jag namnge dem?
Om du vill.
– Nej, men jag tänker att det handlar om trovärdighet, och att man någonstans måste ligga i linje med den image man har.
Så det är bundet till vilken genre man verkar inom?
– Ja precis. Det handlar inte om flipp eller flopp på så vis utan någonstans om att bygga en trovärdig image. När Beatrice Elis ”Girls” kom så tyckte vissa att det var väldigt tufft och roligt just med den supertydliga kopplingen till 90-talstrenden som vi har just nu. Londons klubbscen 92-93 och så vidare. Andra tyckte att kopplingen var så övertydlig att det blev tråkigt. Referensen var dels så jäkla on-trend och dels väldigt tydlig och upplevdes inte som tillräckligt personlig för vissa. För mig handlar det snarast om hur den stilen måste förstärka henne som artist, det handlar om hur man läser det. Hiss eller diss, flipp eller flopp handlar väldigt mycket om huruvida någon lever upp till förväntningarna på den genren eller den typen av artist.
Har musiksfären mer makt över high fashion än att Karl Lagerfeld blir glad om Kanye West sitter front row på hans visningar?
– Vi har ju musiker som just Kanye West och Pharell Williams vars närvaro påverkar modescenen jättestarkt. Kanye West och hans relation med Givenchy är ett exempel. När Givenchy gjorde kjolar för män som Kanye bar så var ju det något som fick väldigt stor medial uppmärksamhet. Det jag noterade var, och jag är ju ingen – vad ska man säga – ung individ… Det finns ingen morgondagg på denna lekamen så att säga. Nej, men jag blev medtagen när Gaultier och Marc Jacobs gjorde kjolar för män för längesen men det var väldigt sällan som jag såg att det påverkade gatubilden då. Efter Kanye och Givenchy-samarbetet började jag se att män i vissa områden i Paris faktiskt började klä sig i kjol. Och det var svarta män. Alltså inte vita eller asiater – asiater brukar ses som early adopters inom high fashion mens wear. Nu var det svarta män som gick in i den här modebilden. Här tänker jag att det just handlar om Kanye West och hans inverkan på mode. Det är en personlig spaning.
Lorentz har ju under året blivit synonym med en fullpackad ryggsäck. Är ryggsäcken 2014?
– Det är en korrekt spaning att ryggsäcken är den här säsongens väska. Ryggsäcken finns ju från billighetsmärken upp till Chanel som gör ryggsäckar med graffiti och liknande som du köper färdigklottrad med Chanel-logotyper. Ryggsäcken som trend började på 80-talet i samband med streetweartrenden som MTV var snabba att plocka upp genom sina musikvideor. New York-streetstyle plockades upp genom exempelvis MTV Raps och på så vis kom sneakers, tracksuits, ryggsäckar och kepsar in i modesystemet. På 90-talet hade vi en ny streetweartrend med Fila, Adidas och liknande, och det som Lorentz ryggsäck är en yttring för är den revival av 90-talsmodet vi ser idag.
Vad tycker du om fiskehattens comeback?
– Än en gång, tack vare min höga ålder har jag levt i så många samtidskulturer att allting för mig är på en enda stor metanivå för tillfället. Jag minns att jag redan på 90-talet var lite tveksam när vi gick omkring i detta. Men nu blir jag ju glad eftersom det är som ett kärt återseende med en gammal vän, men också en gammal vän som jag varit lite lättad av att inte ha någon närmre relation med. 90-talet har gjorts väldigt förtjänstfullt av många men samtidigt känns det som att vi snart måste nå vägs ände med det här.
Borde vi glömma 90-talet nu?
– Ja, nu vill jag ha framtid. Jag är väldigt trött på att liksom hela tiden se saker som hände när jag var ung. Jag vill se någonting nytt. Vi säger ju hela tiden att mode är flyktigt och snabbt övergående men ta den skäggige mannen till exempel, honom har vi sett i väldigt många säsonger. Han har precis som Strokes-mannen funnits i snart 10 år.
Kommer den skäggige mannen dö med året?
– Ja, jag vill se mer sex generellt sett. Det tycker jag hade känts nytt.
Somliga hade nog hävdat att den skäggige mannen är sex.
– Ja, men jag vill ha mer sex än den skäggige mannen kan jag säga. Jag vill ha inoljade, spelande muskler. Det tycker jag hade känts nytt eftersom allting nu är button up, stort skägg och någon kondommössa på det. Jag vill ha motsatsen till det vi ser nu. Erik Saade är där väldigt förtjänstfullt, han håller den fanan väldigt högt – att även mannen kan vara ett klassiskt sexobjekt. Han är motsatsen.
Men då är väl den andra mellotwinken, Anton Ewald, sexigare?
– Ja, just det han ja. Ja absolut men nu ser du att jag inte är så with it längre eftersom min referens är Saade.
Anyhoooooow… Vi pratade tidigare om musikvideor som en populärkulturell superhybrid. Vilken av årets videor tycker du varit starkast ur ett modeperspektiv?
– I Sverige vill jag nog säga Zhalas ”I’m In Love” för att den var så jäkla stark och så sjukt smart. Den verkligen fångar samtiden samtidigt som den också för diskussionen framåt. Idag ser vi en stark högervåg i Europa som verkligen har satt sin prägel på det politiska samtalet men också förstås sipprat in i populärkulturen – vilket vi märker väldigt tydligt från en svensk horisont. Det hon gör i den här videon är att hon synliggör ett svar och tolkar en annan bild. Kommentaren är rätt så implicit och indirekt men samtidigt tydlig i sättet som hon skapar och iscensätter kollektivet och kollektivets kraft. Jag gillade också att den inte hade den här jättestora kopplingen till mode. Eller via henne som artist är det ju kopplat till mode. Men de andra i videon är mer inkluderande. Det finns en bredd och variation åldersmässigt och stilmässigt som jag tyckte var väldigt bejakande och befriande. På så vis tyckte jag att det var den viktigaste i år.
